Oden är en gud inom nordisk mytologi. Han är den äldsta och visaste av asagudarna, och kallas även för Allfader eftersom han skapade världen. Oden är gud över dom döda och bor i borgen Valhall i Asgård, gudarnas boning, dit hälften av dom som har stupat i strid kommer.

I den nordiska mytologin är Oden, tillsammans med Tor och Loke, den karaktär som uppträder oftast.

Oden har många binamn, bland annat Gaut och Skilfinger. Efter förlusten av Odens två bröder beslutade han sig att offra ett öga till Mimer för att få dricka i dennes brunn, Mimers brunn, och på så vis få kunskap om allt som skett och allt som kommer att ske.

Balder betyder ”den lysande” eller ”herren” och är en asagud i den nordiska mytologin. Balder anses vara den godaste och mildaste av alla asagudar och det är han som får styra den nya världen efter ragnarök.

Balder är son till Oden och Frigg. Han är klok, vacker, god och ömsint och är den mest vältaliga av alla. Alla jättar, människor och asagudar tycker om Balder. Alla utom Loke, som planerar hans död. Asarna får veta att Balders död är nära förestående och Frigg försöker hindra detta genom att få alla träd och allt annat i världen att lova de inte ska skada honom. Hon glömmer dock Misteln, och av den gör Loke en pil som dödar Balder, som dock kommer att återuppstå efter ragnarök.

Guden Zeus var den mäktigaste guden inom den grekiska mytologin. Hans namn betyder himmel. I Rom motsvarades han av guden Jupiter (som gett namn till planeten Jupiter). Zeus var vädrets, lagens, statens, samhällets och familjens gud. Oftast var han en rättvis domare. Men han var också en elak gud, hade lätt för att bli arg och var en tyrann. Han var notoriskt otrogen med såväl gudinnor som dödliga. Han hade en mängd barn. Sköna Helena är en av många oäktingar.

Zeus anses vara född och uppvuxen på Kreta. Här hittar man också hans grav. Han levde tillsammans med de andra gudarna på berget Olympen.

Asgård är asagudarnas hemvist enligt den nordiska mytologin. Det ligger i världens mitt och är oåtkomlig för levande människor. Människans hemvist kallas för Midgård, allt enligt skriften Eddan. Asgård är omgiven av en stor mur byggd av en jätte som lurades till att göra jobbet utan att få lön av Loke. Lönen var egentligen Lokes huvud.

I Asgård sitter asagudarna och filosoferar över livet under det magiska livsträdet Yggdrasil. Yggdrasils grenar sträcker sig över hela världen, liksom dess tre långa rötter. I Asgård finner man också asagudarnas förnäma gudaborgar. Valhall är ståtligast av dem alla och tillhör asaguden Oden.

Tor, ”dundraren”, är den folkligaste av asagudarna i den nordiska mytologin. Framför allt är Tor känd som åskans gud, därav namnet Tor. När Tor far över himlavalvet med sin järnskodda vagn, dragen av de väldiga bockarna Tanngnjostr och Tanngrisnir, då åskar och dundrar det på jorden.

Tor är Odens och Jordgudinnans son och han bor i Asgård. Han dyrkades av bönder och trälar och var den populäraste asaguden. Tor är guden som styr över fruktbarheten, vindarna och vädret. Han är stark och rättrådig och står upp till kamp mot onda jättar. Till sin hjälp har han sin magiska hammare Mjölner.

Nordisk Mytologi är den folktro som fanns i Norden från förhistorisk tid fram till vikingatiden. Det är en muntlig berättartradition som förmedlar spännande berättelser om allt tänkbart som påverkade människornas liv.

Berättelserna i nordisk mytologi handlar om livet, om världens uppkomst och undergång (ragnarök), och om tillvaron efter ragnarök. Här berättas också om asagudarna och hur asarna åstadkom naturfenomen som annars inte kunde förklaras, såsom Tor med sin vagn som far över himlen när åskan går, eller hästen Rimfaxe som dräglar fram morgondaggen.

De främsta historiska källorna är skrifterna Eddan och Snorres Edda. Asatron dog ut när Norden blev kristet.

Grekisk mytologi har sitt ursprung i antikens grekland, och består av en mängd sagor och sägner. Dels om olika gudar och hjältars göromål och äventyr, och dels en skapelseberättelse och olika beskrivningar av världen och dess gudar.

Bland de viktigaste gudarna i grekisk mytologi finns Zeus (gudarnas konung), Hera (Olympens drottning), Poseidon (havsguden) och Hades (underjordens och de dödas härskare). Gudarnas boning låg enligt mytologin på berget Olympen. Utöver gudarna så innefattar mytologin även Titaner, Giganter, Nymfer, olika monster och en mängd hjältar och hjältinnor.

Den grekiska mytologin övertogs senare av romarna, som gav gudarna sina egna namn (exempelvis fick Hades heta Pluto, vilket senare gav namn till planeten med samma namn).

Hades är en gud från den grekiska mytologin. Han är härskare över underjorden, dödsriket, och styr över de döda. Hades är son till Kronos och Rhea, och har två bröder vid namn Poseidon och Zeus. Mytologin berättar att de tre bröderna besegrade Titanerna och delade sedan upp världen mellan varandra, Zeus tog himlen, Poseidon havet och Hades underjorden.

Hades existerar även i romersk mytologi men där under namnet Pluto. Underjorden som Hades härskade över kallades även den Hades. Dödsriket var en mörk och dyster plats som vaktades av Hades trehövdade hund Kerberos. Hades var kall och utan nåd men ansågs inte ond.