Neptunus är en gasjätte bland planeterna i vårt solsystem, liksom Saturnus och Uranus. Planeten består till största delen av väte, helium och vatten. Atmosfären på Neptunus är vackert blå till färgen och det är riktigt kallt då planeten ligger långt ifrån solen.

Det blåser hårt på Neptunus. Här kan vindarna komma upp i hisnande 2500 kilometer i timmen. Neptunus har en mycket karaktäristisk stor fläck som gör den lätt att känna igen. Det är just en storm som syns i form av en färgskiftning.

Det tar 165 jordår för Neptunus att komma ett varv runt Solen och planeten har 13 månar.

Saturnus är nio gånger så stor som Jorden, och är den näst största planeten i vårt solsystem efter Jupiter. Den är synlig med blotta ögat från Jorden och har varit känd sedan antiken. Det är en så kallad gasplanet och har därför ingen fast yta som stenplaneterna har.  Saturnus roterar mycket snabbt runt sin egen axel och det plattar till den stora gasplaneten.

Mest känd är nog Saturnus för sina fina ringar som egentligen är sten och is som cirklar runt planeten.  Den har totalt sju olika ringar som fått de fantasifulla namnen A-G. Saturnus har dessutom en mycket stor mängd månar.

Jorden kallas också för Tellus och är den tredje planeten från solen räknat. Det var först på 1500-talet som man förstod att universum inte cirklade runt jorden, utan det var jorden som låg i en bana runt solen.

Jorden är en stenplanet men är unik i flera avseenden. Den är den enda med olika kontinentalplattor som flyter på den heta manteln och det är den enda planeten som har vatten i flytande form på ytan. Det flytande vattnet som täcker 71 % av Jorden anses vara förutsättningen för liv, inte minst för att den har en kapacitet att dämpa temperaturskillnader.

Uranus är en jätte bland planeterna i solsystemet. Den är en gasplanet och har alltså ingen fast yta. Uranus ligger mycket långt från Solen tar det lång tid för solens strålar att nå planeten och få strålar når ända hit. I och med att det är så kallt, runt -210 grader, blir gaserna ändå i fast form på ytan.

Planetens rotationsaxel har en stark lutning vilket gör att planeten nästan rullar igenom sin bana runt solen och det tar 84 år för Uranus att komma ett varv runt solen. Liksom Saturnus har Uranus ringar av is och sten runt sin himlakropp.

Jupiter är vårt solsystems största planet. Den är 2.5 ggr större än alla andra planeters sammanlagda massa och är den femte planeten från solen. Jupiter har ett mycket stort antal månar, för tillfället räknar man till 61 stycken, varav dom största är Europa, Io, Ganymedes och Callisto. Astronomer uppskattar att det kan finnas 100 månar runt Jupiter som är större än 1 km i diameter.

Jupiter är döpt efter den största guden inom den romerska mytologin, som kan jämföras med den grekiska mytologins gud Zeus. Jupiter har en omloppstid runt solen på 11 år och 315 dagar. Ett dygn på Jupiter är det kortaste i hela solsystemet, ca 10 timmar.

Solsystemet innehåller vår sol som finns i centrum och åtta planeter som går i eliptiska omloppsbanor runt solen. Dessutom ingår mindre himlakropparna som asteroider, meteoroider, månar och kometer i solsystemet.

Det finns två typer av planeter. Stenplaneterna består av Merkurius, Venus, Jorden och Mars. Gasjättarna är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Förr räknades också himlakroppen Pluto till planeterna, men den ses numera av forskare som för liten.

Vårt solsystem är en del av galaxen Vintergatan, en ansamling av flera hundra miljarder stjärnor. Flera andra av dessa stjärnor har liknande system som vår egen sol, dvs. planeter och andra himlakroppar som roterar runt dem.

Läs mer om astronomi i vår Astronomi-artikel eller hos Populär Astronomi

Merkurius är den planet i vårt solsystem som ligger allra närmast Solen. Det är en liten och väldigt varm planet som har ungefär samma densitet som jorden. På Merkurius är faktiskt ett dygn, dvs den tiden planeten roterar runt sin egen axel längre än ett år, dvs ett varv runt Solen. På Merkurius är en dag fyrtio jorddygn lång och solen vänder till på köpet efter halva tiden.

Då Merkurius nästan saknar en skyddande atmosfär så träffas den lätt av meteoriter. Merkurius är en stenplanet som nästan ser ut som vår måne. Men den har inga månar själv.

Mars är den fjärde planeten i solsystemet räknat från Solen. Den är också den yttersta av de planeter som har en fast yta (Merkurius, Venus, Jorden och Mars).

Mars ligger ungefär 50% längre bort från Solen än vad Jorden gör, och är därmed betydligt kallare. Planeten är ungefär hälften så stor som Jorden, har en lutning som resulterar i årstider precis som på vår planet, och har en omloppstid på 779,95 dagar.

På Mars finns det solsystemets högsta berg, Olympus Mons, vilket är 27 km högt (Mount Everest är knappt 9 km).

Förr trodde man att det fanns en utomjordisk civilisation på Mars, vilket man numera vet inte stämmer.

Pluto är en dvärgplanet utanför den yttersta planeten i vårt solsystem. Pluto räknades från början som den yttersta planeten i solsystemet men Internationella Astronomiska Unionen beslutade den 24 augusti 2006 att den inte uppfyller kraven för att kunna kallas planet.

Pluto är mindre än jordens måne med en yta lika stor som två USA.

Pluto upptäcktes den 18 februari 1930 av astronomen Clyde Tombaugh vid Lowellobservatoriet i Arizona, USA. Namnet Pluto kommer från den grekiske guden Hades, gud över dödsriket, romerska namn och förslogs av 11-åriga Venetia Burney från Oxford, England. Hon tyckte att Pluto var ett passande namn för en så mörk och kall plats.

Venus är den andra planeten i solsystemet räknat från Solen. Den har en omloppstid på 224,7 jorddygn, och är nästan lika stor som Jorden. Utöver månen så är Venus det ljusstarkaste objektet på vår natthimmel.

Venus har varit känd åtminstone sedan antiken, i likhet med alla planeter ut till Saturnus. Namnet kommer från romarnas kärleksgudinna.

Venus yta består av lågt belägna “hav” och några få högre belägna “kontinenter”. Planeten är helt molnbeklädd och atomsfären består främst av koldioxid med mindre delar kväve, svaveldioxid, och vattenånga. Planeten saknar processer för att binda koldioxiden, som jorden har, vilket leder till en enorm växthuseffekt som håller temperaturen flera hundra grader högre än vad som annars skulle vara fallet.