Dvärgplaneter är himlakroppar som kretsar i en bana runt solen. De är tillräckligt stora för att, av sin egen gravitation, bli runda som planeter. Däremot har de inte rensat omgivningen på andra himlakroppar genom denna gravitation, vilket skiljer en dvärgplanet från en planet.

Som begrepp är dvärgplaneter en ny företeelse. Definitionen infördes i början av år 2006 av Internationella astronomiska unionen (IAU) efter att man funnit två stycken planetliknande himlakroppar i banor bortom den före detta planeten Pluto. Resultatet blev att Pluto klassades som en dvärgplanet och inte en planet, liksom asteroiden Ceres och den nyupptäckta Eris.

Jupiters månar har till dags dato räknats till 63 stycken, men det kan finnas fler. De olika månarna går i tre olika banor runt Jupiter och har olika ursprung.

De inre månarna är av is och sten, av överblivet material från Jupiters bildande. Månarna i de yttre lagren är troligtvis gamla asteroider som hamnat i en omloppsbana runt Jupiter.

Galileo upptäckte under 1600-talet tack vare teleskopobservationer de första månarna runt Jupiter: Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Dessa fyra är de största av månarna och går i en inre bana runt Jupiter. Ganymedes är den största månen i hela planetsystemet.

Saturnus ringar ligger utmed planetens ekvator och bildar vackra färgade band runt himlakroppen. När Galileo Galilei upptäckte planeten blev han konfunderad av dessa ringar och trodde att det var flera planeter. Det finns sju olika ringar med namn från A till G. Ringarna är inte helt permanenta utan kan växla en del, liksom avståndet mellan dem.

Man tror att ringarna uppkommit av Saturnus rotation som dragit till sig gasmoln men lämnat is i ringarna. Den sten som finns kan vara månar som krossats av Saturnus dragningskraft. Inne i ringarna hittar man månkultingar, som kanske växer till sig till riktiga månar.

Asteroidbältet är en anhopning av stenar och större asteroider som roterar som ett band runt solen mellan planeterna Mars och Jupiter. De fyra största asteroiderna heter Ceres, Pallas, Juno och Vesta och upptäcktes i början på 1800-talet. Dessa namngivna asteroider och över 60 000 andra i samma bälte har forskarna lyckats bestämma omloppsbanan på.

Forskarna tror att det här bältet egentligen skulle vara en planet, men att det av någon anledning bara blev småsmulor av det hela. Kanske var det på grund av solens och Jupiters olika dragningskrafter som det hela splittrades istället för att bli en stor rund himlakropp.

Neptunus är en gasjätte bland planeterna i vårt solsystem, liksom Saturnus och Uranus. Planeten består till största delen av väte, helium och vatten. Atmosfären på Neptunus är vackert blå till färgen och det är riktigt kallt då planeten ligger långt ifrån solen.

Det blåser hårt på Neptunus. Här kan vindarna komma upp i hisnande 2500 kilometer i timmen. Neptunus har en mycket karaktäristisk stor fläck som gör den lätt att känna igen. Det är just en storm som syns i form av en färgskiftning.

Det tar 165 jordår för Neptunus att komma ett varv runt Solen och planeten har 13 månar.

Saturnus är nio gånger så stor som Jorden, och är den näst största planeten i vårt solsystem efter Jupiter. Den är synlig med blotta ögat från Jorden och har varit känd sedan antiken. Det är en så kallad gasplanet och har därför ingen fast yta som stenplaneterna har.  Saturnus roterar mycket snabbt runt sin egen axel och det plattar till den stora gasplaneten.

Mest känd är nog Saturnus för sina fina ringar som egentligen är sten och is som cirklar runt planeten.  Den har totalt sju olika ringar som fått de fantasifulla namnen A-G. Saturnus har dessutom en mycket stor mängd månar.

Jorden kallas också för Tellus och är den tredje planeten från solen räknat. Det var först på 1500-talet som man förstod att universum inte cirklade runt jorden, utan det var jorden som låg i en bana runt solen.

Jorden är en stenplanet men är unik i flera avseenden. Den är den enda med olika kontinentalplattor som flyter på den heta manteln och det är den enda planeten som har vatten i flytande form på ytan. Det flytande vattnet som täcker 71 % av Jorden anses vara förutsättningen för liv, inte minst för att den har en kapacitet att dämpa temperaturskillnader.

Uranus är en jätte bland planeterna i solsystemet. Den är en gasplanet och har alltså ingen fast yta. Uranus ligger mycket långt från Solen tar det lång tid för solens strålar att nå planeten och få strålar når ända hit. I och med att det är så kallt, runt -210 grader, blir gaserna ändå i fast form på ytan.

Planetens rotationsaxel har en stark lutning vilket gör att planeten nästan rullar igenom sin bana runt solen och det tar 84 år för Uranus att komma ett varv runt solen. Liksom Saturnus har Uranus ringar av is och sten runt sin himlakropp.

Jupiter är vårt solsystems största planet. Den är 2.5 ggr större än alla andra planeters sammanlagda massa och är den femte planeten från solen. Jupiter har ett mycket stort antal månar, för tillfället räknar man till 61 stycken, varav dom största är Europa, Io, Ganymedes och Callisto. Astronomer uppskattar att det kan finnas 100 månar runt Jupiter som är större än 1 km i diameter.

Jupiter är döpt efter den största guden inom den romerska mytologin, som kan jämföras med den grekiska mytologins gud Zeus. Jupiter har en omloppstid runt solen på 11 år och 315 dagar. Ett dygn på Jupiter är det kortaste i hela solsystemet, ca 10 timmar.

Solsystemet innehåller vår sol som finns i centrum och åtta planeter som går i eliptiska omloppsbanor runt solen. Dessutom ingår mindre himlakropparna som asteroider, meteoroider, månar och kometer i solsystemet.

Det finns två typer av planeter. Stenplaneterna består av Merkurius, Venus, Jorden och Mars. Gasjättarna är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Förr räknades också himlakroppen Pluto till planeterna, men den ses numera av forskare som för liten.

Vårt solsystem är en del av galaxen Vintergatan, en ansamling av flera hundra miljarder stjärnor. Flera andra av dessa stjärnor har liknande system som vår egen sol, dvs. planeter och andra himlakroppar som roterar runt dem.

Läs mer om astronomi i vår Astronomi-artikel eller hos Populär Astronomi